Heaven

Ja ni!

Kylskåpet mitt är sönder också. och inte får man tag på någon som kan göra något åt saken!
Det minstaman kan kalla mottagandet om felanmälan är kyyligt. Inget svar helt enkelt! I min egen trapp sitter ingen info om vem man kan ringa så jag har gått på de nr jag fått tag på.

Ikväll var jag på tjejkväll hos Pinglan. det var himla trevligt o träffas och Jenny hade även med sig Litchie dit, vilket var mysigt. Hon kunde dock inte va där så länge för hon jobbar imorgon. förstår man så klart då. men vi mååste se till o ses mer ofta!

Hon hade iaf en rätt smart lösning,. jag hade inte tänkt så långt tydligen, försökt ringa de två nr ja har haft och skickat mail och felanmälan via deras hemsida utan resultat. Men hur som; trappen brevid fanns det mer info i, så jag gick dit nu på väg hem från kvällen och ska ringa dit first thing in the morning! Ja menar.. hur länge var de tänkt man ska leva utan kylskåp?? Allt som va mejeri osv e ju dessutom förstört.. o nu när ekonomin inte är vidare fet känns de inte kul o behöva slänga pengar på nytt som man redan hade.. :(

Jääättedåligt att de inte kunde ha bättre information. Om inte annat på telesvararen när de inte nås där!! Ja.. nu hoppas ja på en lösning ändå. håll tummarna!!

;)

så nu har man hittat en snubbe o varje gång vi ses e man så glad. de e så bra allting. ja e glad,han e glad. vi e glada o lyckan sprids likt solsken över en förälskad äng...

men vi ses ju inte hela tiden förstås.. så vad händer där emellan? han går hem till sig och jag är här hos mig.. jag saknar och jag väntar och när vi sen ses är man lycklig igen. frågan dök upp.. i huvudet.

hans liv.. han har sitt liv. jag är tacksam över att han har det och inte är beroende av mig 24/7.. men borde han inte känna nån slags längtan ändå? känna att ja.. han saknar mig kanske. slå en pling för o se om allt e okej eller bara för o säga godnatt.. hm.. småsaker kanske. men o ha mer kontakt med andra människor som inte betyder något än med honom i veckorna känns grymt tröstlöst. när han jobbar e det inget snack om saken.. ja menar, han har två små timmar för sig själv. dem behöver han till just det..sig själv.. me nu då.. sjukskriven i två veckor och inga synliga planer på att ens träffa mig under denna tid.. och fortfarande kanske ett sms t godnatt på sin höjd..

jag tog upp det med honom.. han är inte van o vara i ett förhållande annat än med sig själv, han har sina rutiner o sina vanor och ärligt talat behöver han inte mig i de livet egentligen.. han hade förberett livet som ensam. sen kom jag.. krocken blev väl för mkt antar jag. väl med mig kan det hanteras.. men det är det andra. så fort han kommer till trygga hemmet så beteer han sig som jag var.. som alla andra. som en nätpolare typ.. telefonen används otroligt lite.. 30 minuter på 3 dagar.. o han tycker inte om luren. också nåt ja kan förstå.. om det inte vore för det att vi bodde 22 mil ifrån varandra. det är här haken kommer..

alla tycker inte om telefonprat. men då kan man väl träffas istället? nej.. det tar fem timmar o ta sig kommunalt med buss.. så fort man kommer till ro o känner att man kan slappna av tillsammans så e det dags o säga adjö.. även han tyckte känslan var att börja om varje helg.. aldrig komma riktigt nära..

så lösningen vore enkel. vi träffas i en vecka först o främst.. konstant. och ser hur der går o lär känna varandra. mennaturligtvis ska det inte vara så enkelt. andreas är sjukskriven nu.. 2 veckor till o börja med från i måndags.. o innan det var det preliminärt en vecka.. stackarn mår bajs.. han har lungsäcksinflammation och jag känner mig då åännu mer hjälp och maktlös och deinitivt dum som tar upp en sån sak när stackarn ligger o har så ont.. hur som vore det ju bra om man kunde ses o ja kunde ta hand om han eller nåt, men han vill va ensam nu när han e sjuk.. nämde nämlgien detta i förbifarten men fick ingen vidare respons. varpå jag drar min slutsats.. alltså det vore ju faktiskt liksom två flugor i en smäll..

men som sagt.. det gick inte.. jag sa det.. vi skulle behöva träffas i typ en vecka och se.. men det går inte sa han då... nehe.. då vet jag inte var min respons.. när det tydligen inte går o se en vecka. "tydligen.. nej.. inte tydligen. det GÅR inte i en vecka helt enkelt." så sa han då.. senbörja han sväva ut o rubbla rabbla svabbla om det ena o det andra.. bl.a. om att närhan slutar jobbet så har han tid.. frågan e ju när det blri, om det blir. alls.

naturligtvis e det för tidigt o tala om nån flytt hit.. möjligtvis om han flyttade till en egen lägenhet men ja kan ju tänka mig att det skulle kännas enormt onödigt o dessutom känner han ju ingen här...
 
så min slutsats till detta är: för icke telefonvänligt inställda människor som har ett distansförhållande är distanser ett rent jävla helvete!!

bara så ni vet, gott folk..

jaja.. nu e de bara o säka vidare på jobbfrronten också.. för att frångå från ämnet.. o sova det kan man ju inte alls med de här snurrandes i huvudet.. han egna liv och mitt liv och vårt (?) liv.. imorgon ja... eller senare idag.. med tanke på vad klockan står på.. så ska ja gå in för cvskrivningen igen.. igen.. suck.. distanser e faan inte lätt. jobb hittar man ju tydligen inte heller lätt som en plätt.. shit o apa.. miss him like crazy.. frågan e om han saknar mig i sit liv där han inte behöver mig. haha.. tankar tankar. han säger att ja tänker för mkt. det är mitt problem tydligen.som att jag inte visste det. ge mig ett jobb o vips så har ja annat o tänka på.. en hjälp på vägen iaf! vad var det mer.. jo att ja tydligen blir apatisk på söndagar.. konstigt. visste ja inte om själv.. lustigt va man får reda på saker genom andra.  kanske uppfattas jag som det är ja vet att hanska gå.. och att den där hemska veckan ensam ska börja.. utan bekräftelse o allt de där.. han behöver ju inte lika mkt sånt från mig som ja från honom sa han idag..

stämmer säkert. han har ju sitt på det torra. ja e liksom bara bonus.. jahoppas innerligen att ja kan vara annan bonus än när det bara passar honom dock... tror inte han gör så med flit. för som sagt, när vi väl ses e det toppen.. men ja.. i veckorna har han ju sitt. han behöver inte det här guligull o prata i telefonen och skicka massa sms och tala om vad man gör och allt som hör till de där nyförälskelsen när man inte ses.. egentligen så skulle ja ju se fram emot ett godnatt samtal förstås... varje dag. men de e en sån där förväntning igen... han hatar att folk förväntar sig saker.. *klia i huvudet* vore iaf trevligt med en sån rutin.. men men.. man kan väl inte ha allt. en bra pojkvän när man ses o en toppengullig när man inte ses.. haha.. vore ändå najs o känna sig uppskattad då också.. eller iaf känna av att ja har en plats där.. undrar om han ser det så.. hm...

bara en sån sak att ja faktiskt inte vet när ja ska träffa honom igen.. det gör en lite stingslig. han har som sagt ont nu o så... skulle tydligen in t norrtälje eller sthlm på torsdag eller förmodligen fredag o shoppa... om han inte fått sin röntgen tid då.. också nåt lite konstigt. han vet inte när han får den men han bad mig föruto följa med på den men nu verkar det inte vara en issue längre? har han ändrat sig eller tar han bara för givet att ja kan släppa allt i sista sekunden o spriiinga dit när han inte ens kan ringa o säga godnatt?

ne nu e ja elak.. kanske e lite bitter ändå.. men ja känner ju verkligen för honom.. betyder ju än mindre att ja inte vill träffa honom o än mer att ja vill ta hand om hojnom o när man blir nekad det så känns de ju i själen.. hur nära får man komma o hur långt ifrån ska man stå? hur mkt ska ja fråga o hur ska man vara?

ja distanser fysiskt o psykiskt som följd av de fysiska. inte roligt. skit på dem. tips någon?



släpp in dina nära idag..

ja har väl tänkt på det en del nu här borta... men det är först nu jag säger det högt. jobbigt o ha de inombords själv och dessutom behöver jag stöd i frågan. hur jag ska hantera situationen, för de sätt jag provat har inte blivit så bra mottagna..

jo saken gäller mina föräldrar.. de har alltid tyckt om o ta en öl till bastun.. typ mellanöl, ibland starköl. men de brukar räcka med en eller max 2 per dag vilket jag inte tyckt varit så anmärkningsvärt..

här nere har de dock börjar dricka öl redan mitt på dan.. ibland redan på förmiddagen.. men oftast brukar mor min skjuta upp det till eftermiddagen iaf. och i stort sätt varje kväll åker spritflaskan fram... eller ibland dricker mot vin.. de är inte så att de blir sludder fulla varje kväll men visst är de påverkade.. o faktiskt både igår och nu, idag är de lite väl påtagligt onyktra för att vara vardag..

jag har tagit upp saken flera gånger lite milt.. dvs frågat om de inte ska ta o tänka på o inte dricka varje dag och så men reaktionen är inte så kul. de är vuxna o bestämmer själva, de ha ringet problem. men som igår .. när min mor blev full. säge hon själv. "det är inte lätt för dig, gumman. två föräldrar som e halvalkisar.. ja eller hel kanske.." sludder. mm.. de e inte normalt o dricka alkohol varje dag, whiskey, gin, sprit eller vin och öl.. inte allt på en gång men nån sprit sort o öl är det i pricip varje dag..

o ja vet inte hur jag ska göra för o få de förstå att de e ute o halkar på hal is.. mamma o ja har märkt på pappa också att han är mkt mer oförsiktig med öl o att köra moppe/hoj. vi har ju köpt en och nu är det inte heller ovanligt att han tar en öl o bara en timme efteråt ska han ut o köra.. o de e starköl de här. han säger att de inte är så falrigt, för procenthalten som är olaglig här ligger mkt högre. försökt förklara att de inte handlar om det. om man får sämre reaktionsförmåga o de dårarna här kör som idioter är de väldigt lätt o råka ut för en olycka.. speciellt för min far med hans dåliga syn redan innan (glasögon vägrar han köpa, har bara sina läsglasögon trots att han vet mkt väl att han verkligen behöver vanliga).

Ja iaf så vet ja inte hur ja ska gå på det här problemet o få respons.. att de lyssnar på mig o bryr sig. oftast tycker de inte det är så farligt o dricka lite på kvällen. men det kanske ÄR jag som överreagerar? Ja.. hur som helst så e jag verkligen orolig.. för hur de kommer sluta om de fortsätter i den här takten. :(

Som nu när ja gick hem från poolen (hade simmat en 110 längder, gjort lite andra övningar) och möter de stå där vid kröken till poolen. de skulle kolla så ja inte hade drunknat eller nåt sa de.. de hade alltså gått inte ens 1½ timme sen jag gick och de båda halvsluddra o stank sprit.. va ska man säga då? hur ska man reagera?

jaja.. hoppas ja bara tar i i överkant med mina tankar..

//heaven

jag anar att min poisitivitet jag försökt löpa ut hela dagen inte gav så mkt trots allt.. tyvärr. men de e ju en ny dag imorgon att prova teorin på! ;p

skulle - igen - prova med o simma i poolen - vad tror du sker? Jo den är avstängd.. *hurra!* tänker man då när man precis ska ta sitt dagliga motionspass.. svettig som sjutton e man oxå så o ställa sig o hoppa e inte direkt motiverande, men får nog försöka göra ett försök ändå! tänker inte sluta bara för att saker går emot mig.

vore ju dumt! o sumpa hela grejen menar ja.. men om inte det går vägen finns ju alltid morgondagen. som sagt. hm.. kanske ska ta o inviga mina nya shorts o dansa lite iaf. styrka o dans.. mjo. inte så tokigt iaf kanske. om man inte vore så trött bara.. *gäsp*

ne nu ska ja hjälpa far min med sin nya mobil resp simkort. det tekniska är inte hans starka sida..

ciao!