Heaven

hm.. nu har saken varit i luften en del.. utbytt åsikter o läst bloggar o nu kan ja inte låta bli o skriva jag också. *härmapa som jag är!* :p

det vi talar om är spelet. maktspelet... varför finns det.. på grund av osäkerheten? vem är det som bestämt att det ska finnas.. är det olika i förhållande till förhållande? men främst, om man vet om spelet är det då i rullning? finns det alltid, för alla. eller bara för en del?

en bra kommentar tyckte ja definivt att Fredrik hade i frågan, i hans dagbok! :p att vi skulle införskaffa en spelfri dag, precis som man kan ha en bilfridag.. det var ett bra förslag. för tänk om man inte behövde tänka på hur den andra uppfattar allt man säger o allt man gör. tänk om man bara kunde göra det som kändes bra och sen gå vidare med dagen? :) 

För min del så har jag way 2 little 2 do.. allt jag gör är att söka jobb. denna vecka var det tänkt nån fika o lite så men det blev tydligen inte av..då har ja tiden att analysera. att tänka och reflektera. vanligtvis brukar jag inte ha "spelets" tankar i huvudet men de senaste dagarna har de dyt upp lite mer iom att det vart på tal i min omgivning. det är rätt intressant att analysera varje steg, varje..ja. vi kan kalla det för..  varje drag i form av att det  tillhör spelet. vem har makten nu och varför?

man ska inte ta allt för allvarligt på det, speciellt som "dragen" oftast görs i ovisshet. iaf fån spelfaktorn. eller makten kanske man ska referera det som.. det handlar om att man inte vill känna sig sårbar. ensam. inte den som är "mest kär" som vi diskuterade tidigare idag..

nu pratar ja ju inte i den traditionella betydelsen av makten.. för då var det ju mannen som hade all makt. kvinnan fick inte säga sin åsikt i någon fråga, för de var inte kapabla att veta deras eget bästa. deras man var deras förmyndare. förnedrande.

med tiden fick vi ju rösträtt och många säger att redan för många många många år sedan hade kvinnan en mer konsekvent roll i politiken även om den inte var tydligt kvinnlig då hon gick genom mannen. som de säger i "mitt stora grekiska bröllop"; mannen är huvudet, men kvinnan är halsen som styr huvudet..

så finurliga har vi kallats och en kvinnast list.. ja det har det pratats om i alla tider, men för att återgå till ämnet så handlar det nu inte om könen, detta maktspel utför sig ju även i icke heterosexuella relationer. dvs. för homosexuella par såväl som för oss andra. det är alltså inte en fråga om vem som ser ut som den styrande för omgivningen utan det här handlar ju om något mellan parterna i relationen.

men när slutar det då? när får man bara vara..

jag tror det krävs tid. min kommentar var att det inte är så mkt till spel när man väl ses. det är mer mellan det pågår någon slags maktkamp. det är inte så att man trivs med o ha makten heller, för oftast vet man inte om det ens. man funderar ju en del på; när kan jag ringa och hur ska man ta upp det där etc. men det är ju en del av spelet. varför skulle du annars fundera?

du funderar ju för att du undrar hur han ska tycka och reagera. du vill inte vara för påstridig. men ändå inte få honom att tro att du inte är intresserad. se! - bara här är ju spelet i full rullning!

MEN, slår det dig då att; jaha.. nu är spelet i full rullning. nej då..då e du mitt i det och tänker inte en sekund på att det är makten du vill ha, och att det är nåt slags drag i från den andra parten som gör att man vill ha tillbaka den.

nej nej. man funderar fortfarande på hur det är med den andra parten eller om man själv gjort nåt fel och därmed e man mitt inne i skiten igen.. sen om man funderar över det efteråt ser man alla tecken. man säger till sig själv att man ska förstå och se nästa gång, men när nästa situation dyker upp finns det inte den minsta tanke på makt eller spel. men fortfarande; vad tycker den andra och hur ska jag göra för att inte vara för "PÅ" men heller inte ointresserad.. *haha* samma visa igen. man vill göra rätt intryck.

är det vad det handlar om? att göra rätt  intryck? men då borde det inte finnas så infrekvent. kanske är det så att det blir mindre påtagligt ju längre förhållandet pågår.. att det liksom behövs för o hålla gnistan uppe? men nej.. det kan jag inte tro på helt och hållet.. för det är ju väldigt utmattande det här med spelet..

under ett tidigare förhållande så (vad jag minns) ebbade spelet ut ju mer man lärde känna den andra och fick en säkerhet i förhållandet och i den andra personen, MEN spelet sattes i rullning när han tyckte att det blev för tråkigt eller om det var något annat som triggade, men efter ett antal år började det igen.. men jag tror att i många fall beror alltså det hela på hur väl man känner varandra.

i det här föregående exemplet så berodde det helt enkelt på brutet förtroende, eller det är var jag tror. hur väl man än känner varandra och känner tillit såbehövs inte spelet längre. det ärbara kärlek. visst kanman bli osäker även då, konstiga blickar etc. men då handlar det nog inte om makten.. den är redan ovidkomlig. onödig. eller det är vad ja hoppas iaf. men när nån känner sig för säker så kanske en av parterna inte vill bli tagen för given..man bryter lite på vanan. sätter in oväntade brutna rutiner, kansk för att få uppmärksamhet. vips.. spelet är i full rullning. man söker bekräftelse när man inte längre får någon.så visst kan det finnas även i stadiga förhållanden, men jag tror inte den behöver vara igång hela tiden.. lite små makthopp kanske sker, men ingenting som man ska behöva känna sig så orolig över, inget som behöver påverka hela ens tillvaro.. det lugnar ner sig. eller vad tror du?

det kan ju vara så som jag tror i fallet ovan också, att kärleken helt enkelt inte räcker, den ena partern förlorar lite av intresset.. sätter annat framför partnern och bryter förtroendet. o även här hoppar makten från part till part..

alla små saker och bekräftelser. man vill ha bekräftelse och inte visa sig för öppen, får då finns det större risk att bli sårad öppet.. murar o skit. hm.. det är mkt bakom allt det här! går o prata om hur länge som helst men nu har det här blivit långt nog.


tänk på hur bollen rullar imorgon..